Just nu just idag sitter jag och undrar varför det är så tyst och stilla, varför jag inte gråter?

Jag miste min man den 22 mars och då grät jag, men nu gråter jag inte varför?

I dag var det väldigt tomt här hemma och som vanligt så började det på morgonen.

Mornar är alltid värst, framåt kvällenhar manfått kläm på hur man ska leva igen och det blir lite lättare.

Så var man då igång med en ny blogg.

Jag kommer att avsluta de andra bloggarna.

En sak som jag tänkt länge på är att göra en fiktiv fråga doktor william sida.

så då gör jag det.

Välkommen tilldoktor williams frågelåda.

Här kommer jag att svara på allt möjligt.

Mitt första brev blir från förrvirrad:

Hej doktor William. Jag har sånna problem med min stickning.

Varje gång jag ska sticka, så fastnar garnet och jag vet inte vad gör jag för fel?

//förrvirrad

Kära förrvirrad, hur vore det om du pratade med katten före du började sticka?

/doktor William

Kära doktor william det är fortfarande svårt med min stickning...varje gång jag startar så hänger katten i garnet.

Vad ska jag göra?

//undrande.

Kära undrande! Jag står inte ut med dina konstiga frågor!

Jag är en bebis och jag behöver en ny blöja!

Gå och stör någon annan med dina frågor!

Oh vad det känns skönt att få skrika okontrollerat ibland:)

Min man sen sex år gick hastigt bort den 22 mars.

Han lämnade mig i ett jättelikt kaos och för att hitta en väg ut ur sorgen tar jag hjälp av denna blogg.

Här kommer allt att samlas och ventileras.

Men jag börjar med en tyst minut för Magnus Lindberg.