Jag har ju funderat mycket på att flytta till Eksjö eller Vetlanda, men nu ville ödet något helt annat och jag har tackat ja till en lägenhet i det här huset:

Den ser ut så här:

Om jag har riktig tur så kommer jag att få jobb också precis över gatan.

Söker jobbet precis nu.

För alla nyfikna, det blir lite närmare Linköping, men mer säger jag inte förrän jag pratat mer med mina barn. Men nu är det ju så igen att jag behöver hjälp att flytta. Så känner ni er mycket starka och bärkraftiga så hör av er, all hjälp motages tacksamt. Det finns en pizzeria i samma hus så nog ska ni kunna få något att äta. Och datum är just nu flytande, just det har du flyttkartonger vill jag gärna låna också!!

Här kommer nu bilder från min påsk. Först var jag i Luleå, där jag hamnade på samma mässa som Carola och Kicken:)

I luleå firade de påsk med att hänga upp byxor!

De hade firat rejält på Porsön, där studenterna bor genom att elda upp en carport, med si så där femton bilar:

Sedan var jag upp till Linköping och njöt av solen med familjen kaos. Där visade sig att Kevin lärt sig att sitta upp alldeles själv.

Och jag har lyckats med min föresats, jag har varit på var enda en av de gudstjänster och mässor de haft här i Vetlanda, jag är nöjd med mitt påskfirande och min ledighet. Hur har ni haft det?   

Jesus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden.

När man läser bibeln slås man av hur mycket bevis, det krävdes, för att de som såg den uppståndne, verkligen skulle tro att det var han.

Men nu än en gång har Jesus besgrat döden och vi får ropa ut vår glädje: Jesus är uppstånden, ja han är sannerligen uppsånden! 

Glad påsk till er alla.

Stenen, var bortrullad och kroppen är flyttad.

Vart har de lagt hans kropp och vilka har tagit den???

Den är inte i gravens djup!

Långfredag eller good friday. 

Det onda har segrat, Jesus är död. Han läggs i en grav och allt är slut.

Påminner om Narnia häxan och lejonet. Aslan är död och alla drottningens annhängare festar.

Nu är allt slut, Jesus är död.

Ett religöst inlägg:

Jag var på skärtorsdagsmässa idag. Vi firar att Jesus instiftade nattvarden.

Sedan kläddes altaret av och då tänker jag att det är denna natt han blir förråd.

I morgon är han död och vi vet inte om han kommer att uppstå igen, vi kan bara hoppas och tro att undret verkligen skedde.

Det får mig att bli ödmjuk i min tro, ödmjuk och glad. 

Tänk er alla lärjungar som satt där på fredagsnatten och lördagen och bara hade tvivel, de hade inte ens den helige ande. De var totalt övergivna och rädda.

Allt de hade hoppats på var över, det var slut. Jesus var död.

Det är den känslan jag vill dela med dem, Jesus är död, han är död och inget kan ändra på det.

I dag och imorgon sörjer jag.

Jag sörjer också en prins som dog för mer än två år sedan, han kommer aldrig tillbaka och jag saknar honom, mer än ni någonsin kan tänka er.

I år ska jag verkligen följa påskens gudstjänster, så ni kommer att få fler sådana här religösa inlägg. 

Kanske, om jag hittar rätt sladd och motivation, kommer det att komma ett bild inlägg från Luleå, kanske men bara kanske.

De här dagarna i Luleå, har fått mig att tänka så mycket på hur det är att vara annorlunda.

Att ha en annan sexuell läggning, att ha fel kön, att vara handikappad, synligt eller osynligt, att vara kvinna i en mansdominerad värld, att vara missbrukare, allt som gör att normen för ett lyckat liv, som enligt min åsikt är: tvåsamhet, vit, man, rik, högutbildad och fysiskt vältränad.

Den normen håller inte, det är en avvikelse från den breda massan. Som har någon form av handikapp, dit räknar jag dyslexi, synnedsättning, reumatism och liknande saker som försvårar livet på ett eller annat sätt. Inte är särskilt fysiskt i form, inte har speciellt hög utbildning och kanske vill få vara mer fri i sin sexualitet.

Vi utgår alltså från en smal, normalitet och försöker anpassa oss efter den, när det vore mer naturligt att inte sätta någon i ett fack.

Utan i stället se männiksan: Ecce Homo!!

Så om jag ska vara sann mot mig själv, ska jag försöka ta reda på mer om Queer och använda mig av det i mitt framtida yrke. 

Jag kommer antagligen att sluta som en Queer, arbetslös terrorist diakon. Eller så kommer mitt namn att bli känt i hela kyrkan och jag får vara en pionjär, inom mitt yrke.

Som avslutning på dessa tankar vill jag flagga för en blogg som skrivs av en mycket stark kvinna:

 http://lady-meriam.bloggplatsen.se/ att hon orkar gå igenom allt detta, får mig att känna mig stolt över att jag är människa.

Gud visste nog vad han gjorde när han sände mig att bli Diakon, eller vad tror ni?

Låt mig berätta om mässan i dag, från domkyrkan i Luleå:)

Först så läser diakonen fel tacksägelse bön, sedan får Kantorn storhetsvansinne eller nått. Han gick lös på orgeln som om det inte fanns någon morgondag. Alt satt han med ögonbindel, resultatet, det lät inte bra.

Sedan efter predikan, som var bra och handlade om gränsöverskridande och att inte låta rädslan styra våra liv, då det är dags för trosbekännelsen. Då läser prästen fader vår:) vilket hon snabbt inser är fel, efter det så börjar det ringa i en mobiltelefon. Det är en äldre man som inte vet hur man stänger av den och jag kan lova att hans fru ville döda honom. Hur löste de detta? Jo de satte sig på mobilen, kyrkobesökare är kreativa. Sedan var det nattvard och där, blev jag och Christian förvirrade, men det löste sig så efter en stund satt vi i vår bänk igen och då får jag se att Carola Häggkvist kommer gående i kyrkgången och efter henne kommer hennes senaste:)

Puh, ibland är det en pärs att komma igenom en högmässa:)

Kram på er alla!!