Mitt förra inlägg blev lite konstigt sitter på biblioteket i Eksjö och hade bara fem minuter på mig att få ihop ett inlägg:)

Puh, men då blev det som det blev.

Jaha hur lever livet med mig då?

Jobbar och sliter, ibland får jag bara hjärnsläpp på mina elever.

De pratar Somaliska hela dagarna och har så svårt att ta till sig när jag säger att de ska prata svenska.

Som tur har träffar jag två holländska elever två gånger i veckan och de piggar upp mig.

I övrigt är jag på väg in i mejeriet, som de kallar Grindstugan, här i Eksjö.

Den 13- 14 mars ska jag försöka hämta lite bord och hyllor från Vansbro.

Bilen är det fel på men jag har fått hjälp av en person som heter Janne och ska nog få den att fungera igen:)

Tur för mig att det finns snälla människor som känner bilreparatörer:)

Ja så är det, just nu.

Ser ni en präst så krama honom, det kan han behöva:)

Här följer en variant av meningslöst travel de lux:

Jag längtar efter våren. Har inte sett så här mycket snö på år och dag och det är jobbigt. Man tar sig inte fram på gatorna.

Suck,suck men snart töar det får man hoppas.

Ska åka upp till Christian 1 april, det ser jag fram emot.

Annars är allt kaos och uppbrott... eller allting är som det ska vara. Fick jag lära mig i helgen av min gode vän Per Olofsson. Tack för det:)

Jag har varit i vårt moder tempel i Renova under helgen och jag mår så gott.

Jag är så lycklig som en människa kan bli.

Att få vara i mitten av kraftfältet från Lectorium Rosicrusianum, ger mig som lärjunge så mycket att leva på under de kommande månaderna.

Jag fick min finaste komplimang någonsin under de här dagarna, från en Polsk lärjunge.

Han hade suttit bredvid mig i templet och jag hade visat honom vilken tempelsång vi skulle sjunga och efteråt, kom han och berättade med hjälp av eva som tolkade att han hade blivit så glad för det.

Men nu till komplimangen sedan sa han att han tyckte jag sjöng så vackert, han hör inte på det örat han hade vänt mot mig så han vände andra örat till för att höra mig sjunga.

Tror ni att jag kommer att leva länge på det?

Svaret är naturligtvis.

Jag hade också lyckan att få hälsa på i en Van Rijkenborhg skola och två holländska hem. Det blev en mycket intensiv vistelse i holland, som slutade med en flygresa hem. Där sista flyget mellan Köpenhamn och Jönköping bara hade två passagerare.

Jag hoppas att det snart blir ett återseende, det var tio år sedan jag var där sist.

Starka upplevelser var det i alla fall och många glada skratt.

Kram från en förkyld lärjunge med glädje i hjärtat.