Satt och läste bloggen och insåg att det går framåt. Naturligtvis gråter jag forfarande, men det är på ett annat sätt nu.

Gotlands resan var bra terapi för mig, jag fick precis rätt intryck och minnen med mig därifrån. så bra att jag faktiskt gick hem till Anna Ahlbäck igår.

samt att jag nu inte gör så många saker, det har tagit mig två dagar att städa huset och jag har fortfarande inte putsat fönstren på övervåningen.

Men jag har inte oron i kroppen längre utan kan tills vidare slappna av och låta saker ha sin gång.

I morgon ska jag möta två pojkar i Borlänge, de har varit och jobbat på Roskilde festivalen, ska bli roligt att de kommer hem igen:)

Regningt och kallt väder har vi just nu, men det känns som en lisa efter det pott hetta vädret som varit. Och det kommer tillbaka det är jag säker på.

Kramar er alla och vinkar till Stellan.

Ett kort inlägg, det är för varmt för att blogga.

Solen skiner och jag putsar fönster, bakar bröd och funderar på livet.

Funderar mycket över var det är bäst att på i Sverige. Om man vill bo nära Eksjö. Kanske man ska bo i Eksjö?

Har ni några förslag?

Här kommer det en bild på huset.

Inte så mycket att hänga i julgranen, och så här ser det ut i trädgården:

Jag har gjort det aldeles själv:)

Jag har också gjort det här:

Nu ser det ut så här...

Det är för varmt för att blogga seriöst, vi hörs senare:)

Visbys mysigaste kafe, sten i vatten, finaste biten av ringmuren och rosor.

Solen sjunker i havet

Mitt hotell rum.

Ruiner, rosor, havet och ringmuren.

rosor, vy över Visby.

Gute och här bor Fingal Olsson:)

Ja nu är man tillbaka och det var underbart det var mer än underbart det var oförglömligt, första dagen gick jag runt i visby och njöt av havet, vinden, bebyggelse och solen. Sedanåkte jag ut till högklint och njöt.

Efter en natt på hotellet öppnade jag förnstret och kände hur hela visby låg där och väntade. Jag gick ut och njöt av hela staden. Kom in i domkyrkan och såg en utställning som heter Via Dolorosa, lidandets väg om ni inte kommer att göra något annat detta år så se den, jag lovar den är värd det. Jag grät och kom tills lsut på att jag förlorat allt, sedan kändes det mycket bättre. Varför?

Jo om man förlorat allt, då är man helt fri.

En rolig sak som hände var att när jag satt där på strandpromenaden och tittade på allt folk som kom och gick så får jag syn på Robert von Aarem, prästen som begravde Magnus. efter att vi hälsat så går han vidare med sina kollegor och jag ser solen sjunka i havet. När jag svänger runt hörnet till mitt hotell, vem är d på väg in? Jo Robert, tänk så liten världen blir vid sånna tillfällen :D

Kram till er alla.

Ps nu har stenen kommit på plats och jag ska ta en bild på den, men det får bli i morgon. Då ska jag också dokumentera mitt grillbyggande.

Så här ser blommorna ut nu!

Inte mycket förändring.

Det har varit för kallt men nu kommer värmen :)

I natt eller i morgon bitti åker jag till Gotland, känner mig nervös inför resan.

Finns ganska mycket som kan gå fel.

Men sen när jag är framme då kommer jag att njuta av Gotlands natur och skönhet:)

Ska försöka komma ihåg att ta med kameran.

Drömmer en massa, inte roligt.

Jag har slutat spela WOW det gick inte, det var för mycket Magnus och min värld. Så nu har jag sagt adjö till den delen av mitt liv.

Det borde betyda att jag kommer att säga hallå till en annan del av mitt liv.

Vi får la se vad det blir.

Ha det gott alla där ute som ids läsa min blogg:)

Vi ses och hörs:)

Kramar om er och vinkar lite extra till Stellan, Magnus och Sven-Göran.