Adress till nya bloggen:

http://vintillvatten.bloggplatsen.se/

Lycka till!

Eftersom det här har varit en blogg om min sorg efter Magnus, så har den uppfyllt sitt syfte.

Någon gång i framtiden, ska jag skriva ut alla inlägg och spara dem åt framtiden. Men sorgen,

den som orsakade mig smärta. Den finns inte mer och jag har som sagt var kommit till mål.

I alla fall när det gäller det här, ingen mer smärtsam sorg efter Magnus död. Minnen, bra och mindre bra, de har jag 

och de ska jag alltid ha kvar. Men sorgen, den är över, så därför avslutar jag den här bloggen.

Livet efter döden, fortsätter, men nu med ljusare toner och harmonier, så det är dags för mig att starta upp en ny blogg.

Ni alla som följt mig och min resa, hoppas ni har hittat något att ta till er. 

Och återigen säger jag, gå i sorgebearbetning! Gör det, det förändrar era liv, till det bättre.

Tack Therese, för att du valde att bli sorgeterapeft! Tack för allt.

Kram till er alla!!

Att leva, ger en hel del skräp som man samlar på sig och stoppar ner i ryggsäcken.

Jag har tryck ner en hel del och sen har jag fortsatt att pressa ner.

Eller mer korrekt jag har valt att trycka ner en del jobbiga saker längst ner med blytyngder, för att aldrig någonsin behöva ta i dem.

Eller det var, vad jag hade tänkt i alla fall.

Nu när jag bearbetar min sorg över förluster i mitt liv,så märker jag att jag för det första.

Lyfter bort lätta saker, nästan som när man tar fram en duk och skakar den för att bli av med dammet.

Sen så tittar jag djupare i ryggsäcken och eftersom jag har fått nya kunskaper, nya verktyg att hantera mina förluster med så klarar tydligen, i alla fall anser mitt undermedvetna det, jag av att ta upp de där fruktansvärda, nerkladdade dukarna och köra dem i en imaginär tvättmaskin.

Och sen hänga dem på tork och låta solen lysa på dem så att allt solkigt och kladdigt försvinner.

Men att göra en sån här storbyk på det gamla är ansträngande, jag är helt slut.

Men positivt, i stället för att använda enrgin till att hålla det ifrån mig använder jag nu energin till att göra något gott av det.

Därför säger jag det igen och igen och igen, har du ens den minsta lilla möjlighet att få hjälp av en utbildad sorgeterapeft, det måste vara rätt sort, tro mig jag vet.

Så ta den chansen. Det är värt mer än hela ditt liv.

Jag önskar dig inget annat än det allra bästa!

Jag har gått igenom en del terapier och haft många goda samtal och insiktsfulla genomgångar av mitt liv. Men detta! Detta är det som visat mig vägen ut ur träsket och upp på torra land. För första gången någonsin lever jag fullt ut.

ch det önskar jag att alla andra människor också skulle få göra!

Kram till er alla, jag älskar er mer än ni någonsin kommer att få veta! 

Nu när jag har så mycket annat att göra, har jag börjat läsa sagan om ringen, men jag läser ny översättningen och helt plötsligt får orden ett annat liv och en annan poesi.

Jag gråter när jag läser boken, den berör på ett helt annat sätt än vad de gamla gjort och jag har gjort en för mig intressant upptäckt. 

en del hävdar att sagan om ringen har religös anknytning och att det handlar om kampen mellan gptt och ont det ser man tydligt. Men Tom Bombadill, han är synonym med Gud, hur jag kan säga det? Tom säger det själv i boken, på frågan vem är du svarar han JAG ÄR DEN JAG ÄR, slå upp mosebok och läs vad Mose får för svar av den brinnande busken:) BINGO. Men Tolkien har satt in Gud i en passage och Tom själv, eller Gud beroende på hur man ser det har själv bestämt sig för att inte ha någon delaktighet i den här sagan. För Tom har själv bestämt sig för att inte gå utanför skogen.

Jag blev i alla fall väldigt glad, när jag läste den passagen, det gav boken en annan lyskraft. Hela översättningen är så mycket bättre, men det tog mig minst 7 år innan jag orkade ta tag i det här och läsa böckerna. Den gamla översättningen är en helt annan bok och den ger inte alls lika mycket, känns mest som en jobbig resa. 

Därför blir mitt boktips denna gång, även om ni läst de gamla sagan om ringen böckerna, så sätt er ner i en skön vrå, ha med er mat och dryck och slå upp den nya översättningen av sagan om ringen, jag kan garantera er att ni blir kvar där under en lång tid.

KRAM

Jag vill, bara berätta. Den 27 september 2011, blev mitt krossade hjärta helt igen.

Hur har ni det?

Så var det dåhelg och vad gör då Britt Lindberg:)

Jo hon försöker få logisticen att gå ihop.

Jag har hälsat på och kramat mina barnbarn,(fredag åkte direkt efter jobbet)

Jag har hjälpt Klas att flytta och varit på Ikea, (lördag morgon förmiddag)

Och nu sitter jag i Hallsberg och firar Sven-Göran som fyller imorgon, (Lördag eftermiddag)

Stannar över natten och ska gå på gospell mässa imorgon, får se hur många jag får med mig, (söndag förmiddag)

FÖr att sedan ta mig ner till Linköping och mer gos med barnbarnen,(söndag eftermiddag)

För att sedan landa i Mariannelund och läsa mer kursliteratur,(söndag kväll)

Sa jag att jag kryssat för rutan, se till att vara fullt sysselsatt hela hösten?

Kram till er alla!

Ps sorgebearbetningen, går framåt och det kommer upp mer och mer till ytan, jag är nöjd:) Och jag är väldigt förtjust i min ledare; Therese:)

Ja nu har jag mycket att göra, som vanligt när jag inte ser till tt få tag i kurslitteraturen i tid!!! Så sitter jag sedan och har ångest i ett par veckor över att jag ligger efter. Men nu ligger jag i fas, men en sak är säker en del instruktioner i kursen förstå barn och unga är väääldigt luddiga. å nu kämpar jag mot ångesten, oooo, tänk om jag gör allting fel!!!

Suck, vad vore livet utan ångest? Enklet kanske.

Nåväl vidare till min sorgebearbetning, ja jag mår fortfarande bra, jag har gått på ett möte till och nu har jag gjort ett förlust diagram, då blev jag ledsen igen.

Det står iof sig i boken att man ska ha näsdukar till hands när man gör det, och hade jag det? Nej, tummeduppa som Magnus skulle ha sagt, fan vad jag saknar honom. 

Men idag har jag varit jätte modig, i min kyrka är det inte så många besökare, men det finns en blond kvinna som kommit varje gång och suttit långt fram ensam. I dag bestämde jag mig för att gå fram till henne hälsa och fråga om jag kunde få sitta bredvid henne och det visade sig att hon är Ryska, jättetrevlig och fin. Så på något sätt så kanske jag håller på att få en ny vän.

För varför ska vi svenskar vara så rädda och sätta oss, på varsin bänk och längst bak, sånt gör mig galen. 

När jag kommer till en kyrka och sätter mig, då är jag alltid ute i god tid. Jag sätter mig långt fram och de som kommer senare borde se att oj då där sitter det en som är ensam, jag kanske ska gå och fråga om jag får sitta bredvid henne, för ensam kan ju inte vara roligt att vara i kyrkan. Jag ser eller känner säkert på mig om hon nu vill sitta ensam. Men gör de det?

Nej de kurar ihop sig som små bollar långt bak i kyrkan ungefär som de är rädda att prästen helt plötsligt ska få för sig att ställa frågor till dem.

Suck, ibland blir jag trött på att vara den som går i bräschen, den som ändrar på beteenden och då kan jag på pin kiv sätta mig längst bak. Men då ser jag ju inte så bra och då får jag ingen bra kontakt med den som predikar.

Ja ja, det var trevligt i dag i alla fall.

Och på torsdag ska jag redovisa mitt förlust diagram....

Kram på er allihopa!