Ja nu är man tillbaka och det var underbart det var mer än underbart det var oförglömligt, första dagen gick jag runt i visby och njöt av havet, vinden, bebyggelse och solen. Sedanåkte jag ut till högklint och njöt.

Efter en natt på hotellet öppnade jag förnstret och kände hur hela visby låg där och väntade. Jag gick ut och njöt av hela staden. Kom in i domkyrkan och såg en utställning som heter Via Dolorosa, lidandets väg om ni inte kommer att göra något annat detta år så se den, jag lovar den är värd det. Jag grät och kom tills lsut på att jag förlorat allt, sedan kändes det mycket bättre. Varför?

Jo om man förlorat allt, då är man helt fri.

En rolig sak som hände var att när jag satt där på strandpromenaden och tittade på allt folk som kom och gick så får jag syn på Robert von Aarem, prästen som begravde Magnus. efter att vi hälsat så går han vidare med sina kollegor och jag ser solen sjunka i havet. När jag svänger runt hörnet till mitt hotell, vem är d på väg in? Jo Robert, tänk så liten världen blir vid sånna tillfällen :D

Kram till er alla.

Ps nu har stenen kommit på plats och jag ska ta en bild på den, men det får bli i morgon. Då ska jag också dokumentera mitt grillbyggande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Adress till nya bloggen: http://vintillvatten.bloggplatsen.se/ Lycka till! ...

Eftersom det här har varit en blogg om min sorg efter Magnus, så har den uppfyllt sitt syfte. Någon gång i framtiden, ska jag skriva ut alla inlägg och spara dem åt framtiden. Men sorgen, den som orsakade mig smärta. Den finns inte mer och jag ha...

Att leva, ger en hel del skräp som man samlar på sig och stoppar ner i ryggsäcken. Jag har tryck ner en hel del och sen har jag fortsatt att pressa ner. Eller mer korrekt jag har valt att trycka ner en del jobbiga saker längst ner med blytyngder,...

Nu när jag har så mycket annat att göra, har jag börjat läsa sagan om ringen, men jag läser ny översättningen och helt plötsligt får orden ett annat liv och en annan poesi. Jag gråter när jag läser boken, den berör på ett helt annat sätt än vad de ...