Har försökt få igång mitt bloggande, men det går trögt. Ser bara hur bra andra är på att få sina liv att verka intressanta och meningsfulla, medan mitt eget går i valstakt just nu.

Men jag vet också att jag MÅSTE, verkligen måste vila den här helgen. För sedan brakar det loss igen. Händelser är som vargar, de anfaller i flock.

Och jag har lyckats ställa till det igen för mig.

Hela februari och mars är jag inbokad varje helg...

Där emellan har jag ganska mycket inbokat på veckorna.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att lära mig.

Jag tror inte det, en sak som jag är glad över är i alla fall en insikt som har med min tro att göra.

JA ja just det, nu ska hon bli religiös igen!

Jag har läst flera böcker och läst många böner, i de här böckerna jag läst pratas det om själens dunkla natt. Och det är den jag är inne i just nu, det finns en lång beskrivning av tillståndet i en bok som heter Överlåtelse av Carin Egemalm.

Men det handlar mycket om att man känner sig vilse och övergiven av Gud.

Men just då är Gud som närmast, jämför med texten från fotspår i sanden.

Jag har känt mig vilse och övergiven, men jag har följt det goda rådet att stanna kvar i förrvirringen, i stillhet och bön.

Och den bön jag bett är att Gud ska öppna den dörr framför mig där det är meningen att jag ska gå in och stänga alla andra.

I natt så öppnades dörren framför mig och jag fick uppleva frid.

En stund, men nu vet jag vart jag ska och känner det som om jag fått upp styrfarten igen.

Kanske för att Gud så ofta talar tydligt till mig, exempelvis:

Jag mår botten och säger till Gud, Du bryr dig ju inte om mig. Jag får kämpa ensam med allt det här!

Och vad händer samma dag går jag i veckomässa och vad säger Prästen?

-Ibland säger man till Gud, du bryr dig inte om mig. Eller du lämnar mig ensam med mina bekymmer.Men då kan det vara bra att tänka på orden från texten spår i sanden.

Jag är närmare dig än du tror just när du inte orkar mer, då bär jag dig.

Och så väljer han en text från Söndagen och det är samma text som jag dragit upp ur en urna, förra söndagen när jag var på Gudstjänst. En urna med biblecitat, och det låg mer än 300 citat i den urnan.

Då vet jag att Gud vill tala till mig, det är bara jag som inte vill lyssna. För ibland är jaget framme och vill spela Allan, och ta över i mitt liv.

Fast jag vet att det blir bäst när Gud styr. Så käre herre, förlåt min otro och mitt tvivel, jag prövar igen att låta dig styra. Kanske att det den här gången går bättre. Men om det inte gör det så förtröstar jag på att du fortsätter att tala till mig. Amen

Varma tankar till er alla där ute i den stora vida världen:)