Nu så nyladdade batterier i kameran och fullfart på fotandet...eller nja det blev bilder. Först ett collage:)

Här ser ni amplarna och en ledsen blomma som stått inne plus mina lökar som frusit.

Här är min dröm om jordgubbar:)

En ampel med lila hängpelargon. Och hänglobelia.

kantlobelia vit lila vit och så vit salvia bakom.

Jag har en ampel till, med rosa pelargon och vit och rosa hänglobelia.
 

Ja dert var alla det, nu ska det bli spännande att se vad som kommer att växa och vad som kommer att vissna:)

 

stellan

8 juni 2009 20:20

att din lökarna har frusit det verkar inte så bra det har ju inte varit så kalt och du brukar ju ta på dig kläder när det är kallt ute

 

Britt

8 juni 2009 21:12

Mycket roligt Stellan mycket roligt:))

 

susanne

9 juni 2009 09:30

HAhahaha, vilken skämtare! (Precis min tanke också :))
Va fint det ser ut!!
Jag har nästan helt blivit av med mitt stora trädgårdsintresse, tyvärr.
Ses vi i helgen?
Kram
Susanne

 

stellan

9 juni 2009 20:18

ja du vet ju hur det kan vara med mina skämt eller flotte struporna var det bästa som jag kom på

 

Annika

9 juni 2009 20:43

Ja vad fint! Och vad fint det kommer bli när det blommar i rabatten!!! Duktig du är!

http://wilanand.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Adress till nya bloggen: http://vintillvatten.bloggplatsen.se/ Lycka till! ...

Eftersom det här har varit en blogg om min sorg efter Magnus, så har den uppfyllt sitt syfte. Någon gång i framtiden, ska jag skriva ut alla inlägg och spara dem åt framtiden. Men sorgen, den som orsakade mig smärta. Den finns inte mer och jag ha...

Att leva, ger en hel del skräp som man samlar på sig och stoppar ner i ryggsäcken. Jag har tryck ner en hel del och sen har jag fortsatt att pressa ner. Eller mer korrekt jag har valt att trycka ner en del jobbiga saker längst ner med blytyngder,...

Nu när jag har så mycket annat att göra, har jag börjat läsa sagan om ringen, men jag läser ny översättningen och helt plötsligt får orden ett annat liv och en annan poesi. Jag gråter när jag läser boken, den berör på ett helt annat sätt än vad de ...