I dag var det en mycket rolig dag.

Jag fick besök av tre av mina vänner. Jan, Jimmy och Daniel.

De förgyllde dagen, annars har det varit en vanlig dag, med handling, bak och sömn.

I morgon fortsätter livet och jag ska till tandläkaren.

På konferensen träffade jag två Ryska lärjungar det var så givande att jag ska försöka ta mig till Moskva. (någon gång i framtiden)

Vill också åka till Karlstad för att träffa mina vänner.

Jag får väl se hur tiden och pengarna räcker till, just nu är det fullt upp med badrumsförberedande.

Aja kära vänner, ha det gott, vi ses närmare jul.

Satt och funderade över varför jag bloggar och kom då fram till detta:

Med skrift försöker jag bevara små bitar av känslor, så att jag senare kan göra en summering av sorgens olika faser.

Äsch det lät för ambitiöst:

Jag är en människa som försöker hitta vägen ut ur sorgen, ett av de sätten är att skriva trams på internet:)

Eftersom det ligger i tiden:)

Behöver jag säga att en vecka på Edshult, gör en hel del med en människa.

I mitt fall så är jag helt klart på väg tillbaka...

Upp ur mudden reser sig, inte den kommande nya människan, utan en kvinna, en seriös sökare.

En kvinna som insett att humor är livselexiret som alla längtar efter, men tappar bort i sin jakt efter berömmelse och ära.

Så kalla mig ytlig, oseriös och galen, jag vet att mitt skratt och mitt sätt att se på andra ger mig vingar och på dessa vingar färdas jag vidare mot mitt livsmål. Jag hoppas också att andra som jag lockar till skratt, känner hur deras vingar börjar streta under skjortan. Jag skulle mer än gärna välkomna dem till min värld.

Psst, tror ni att vi blivit av med de flesta läsarna nu?

Om vi har blivit det ,så vill jag önska er som fortsatt läsa lycka till...

Då var man hemma igen efter en vecka av intensivt liv.

Här hemma är det ensamt, ingen mer än jag.

Veckan har varit helt underbar, sol, bad,vänner och Lectorium.

Kan inte bli mycket bättre.

hoppas att det ska räcka ett tag.

Nu tar bloggen millimester, som Lenas hund Tikka säger.

Jag ska till Edshult och kommer igen om en vecka.

Kan meddela att Ebba, är hos en familj i Gustavs påprov och det går jättebra.

Hon har blivit störtkär i mannen och springer nu lös ute på gården och för ett herrans liv:)

Bo uppteckningen är snart klar, vilket kan resultera i att jag blir ägare till huset, vilket i sin tur resulterar i att jag äntligen kan få ett badrum.

Håll tummarna för att pengarna räcker.

Vi ses, jag tänker på er alla och känner mig glad över att ha sånna vänner som ni. Tusen tacksamma tankar sänder jag er.

@ProfBaltazar: nu gråter jag igen, det var väldigt fint.
@Susanne: Du har varit ett större stöd för mig än vad jag kan tänka, uppräkningen ovan gällde vad som hände samma dag, ta inte illa upp.
Du har gjort mer i osjälviskhet än du vet.
Så du behöver inte tänka; en ja då..
Som sagt jag var ledsen den dagen och jag orkade inte ringa upp någon och då hände allt det där.
andra dagar har jag orkat ringa upp och då har det varit dej jag ringt till, du får inte tro annat än att du är en värdefull vän och stötta, som jag för allt i världen inte vill mista.

Mitt liv känns som en åktur i viking.

En båt som gungar snabbt, fram och tillbaka. Upp och sen ner tills man är helt bak, sen tillbaka, ner upp. osv.

Kan vara så att det hjälper att ringa till sin dotter, syster och svägerska.

Att ens vän Anders ringer, att ens svägerska bjuder på glass. ett sms från Trudie. Sådana saker släpper in ljuset i mitt liv.

Och att skriva om hur jobbigt det är, i alla fall så känns det återigen lite lättare.

Nu är det i alla fall lite stiljte på båten.

I dag blir det inte mycket gjort, jag ska ta och vila.

Tack alla fina människor som finns där ute, en dag hoppas jag att det får vara jag som stöttar er.

En sak till som hjälper, att jag har världens underbaraste barn och barnbarn.

I dag och i går, det är tomt och tungt.

Undrar hela tiden om jag gör rätt som lämnar bort Ebba.

Gråter för att Magnus inte är här och kan säga vad han tycker.

Gråter för att inte Magnus är här.

Gråter för att Magnus aldrig kommer att vara här.

Gråter för att det är så tomt.

Gråter för att jag inte vet vart mitt liv kommer att ta vägen.

Gråter över böcker som jag läser.

Gråter och gråter och gråter.

Så känns det just nu, ingen ljusning och mer och mer nerför...

gråter och gråter och får inte luft...

Jag behöver hjälp...

döden i grytan, ska i alla fall dricka kaffe...