Lite kul är det att inse hur vi umgås nu förtiden, som här i Örnnästet;)

Vi sitter vid varsin dator och har det riktigt mysigt:) 

Se själva:)

  Visst är de fina:) 

Och Tula är här också men hon var på balkongen när jag gjorde den här spontana inspelningen med min dator:)

Nu har jag våldgästat Familjen kaos igen i en vecka....

Dags att åka vidare till nästa ställe, ska följa med Klas till Hallsberg.

Muhahahahahahaaaaa

Vi har firat Annika och Andreas så det har stått härliga till och nu känner jag att jag behöver en paus:)

Jag skapade den här bloggen för att få ett forum att skriva om sorg, personlig sorg och hur den har varit och vad som händer i en människa som drabbas. Nu var det ett tag sedan jag skrav om själva processen, men som ni sett, är en av de saker som verkar vara lika för de flesta är att man gör en nystart, man börjar om helt på nytt. Kanske är det en flykt?

Men just nu kan jag tala om att min "flykt" har lett mig fram till en plats och en tro, där jag ta fram de smärtsamma minnena igen och sörja färdigt.

Eller färdigt, jag tror aldrig att jag blir färdig.

Det jag försöker förmedla är att jag är ledsen, riktigt ledsen, sorgen över Magnus kommer över mig som en blöt filt, och tårarna rinner. 

Det spelar ingen roll var jag är, jag låter dem rinna, för jag vet att tårar har en läkande förmåga. Så om ni ser någon som sitter och gråter under en gudstjänst, så fråga vad det är och lägg gärna en hand som tröst på axeln, det kan ju vara jag. Ibland önskar jag att någon skulle komma och ta mig med till en annan tid och ett annat ställe, och säga att det är inte så farligt, din sorg är stor. Men den kommer att hjälpa dig att förstå livet på ett annat sätt.

Det att förstå livet på ett annat sätt, kan ibland bli en börda, en stigmatisering. Jag har en erfarenhet som jag delar med många, men inte alla, den får mig att bli lite utanför.

Men vad hjälper det, idag och den gångna veckan har jag i alla fall varit riktigt, riktigt ledsen.

Kram till er alla.

Tro det eller ej men det var så här vi hade det:)

   Lena tog täten och försvann vid horisonten:)   Hon blev infångad igen och återbördad till träffen:)   Då passasde Carina på att dra ifrån...   Vi har inte druckit än så jag undrar varför vi är så suddiga:)   Ett depå stopp hos Stellan var nödvändigt två av oss skulle duscha..

         Resturangbesök och mycket vatten:) Kloka vi är då:)   Stellan knappar in på avståndet:)

I morgon mina kära läsare, då är det dags! Ska ladda mobilen så jag kan ta en massa kort och sedan lägga upp för att visa er hur illa det gick!

Syskon träff here we come, det är säkert 20 år sedan alla fyra träffades:)